Gott Nytt År

Lite småfull av Cava på jobbet vill jag passa på att önska Gott Nytt År!

Puss.

LITE JOBB = LÅNGA INGLÄGG

The Holiday fick inte direkt min värld att gunga. Den var söt, fick mig att både skratta och bli tårögd lite då och då, men var ingen större filmupplevelse. Liknar de romantiska collegefilmerna jag såg i drösar i tonåren. Fast med lite mer creddiga skådisar. Och med en otroligt vacker och charmig Jude Law.

Efter filmen skildes jag åt från Manne och gick för att träffa Caroline och Lissan på Grodan. När jag kom dit fann jag dock hela det gamla gardet på plats. Eckan, Olofsson och Millan satt glatt och smuttade på vin. Vi var extremt vuxna och pratade helgen, hemlösa, fadderbarn, svenska kyrkan, stressiga jobb och julklappar.

Klart roligaste julklappen i gänget var en spahelg i Trosa. Anläggningen ägs av tjejens ex föräldrar. Kunde ju inte nya killen veta. Och hon har inte sagt något. Fast det behöver ju inte vara konstigt (nu blev det ju det i just det här fallet, då relationen var ett stort öppet köttigt sår långt efter att det tagit slut). Jag ska ju vara på samma lilla intima nyårsmiddag som mitt ex, som jag firade nyår med förra året…vi har båda med oss var sin respektive. Inget konstigt alls faktiskt, utan bara skönt att man kan umgås med sina vänner. Dock har jag fått många frågor på hur det känns.

Caroline och jag fortsatte kvällen en bit efter de andra. Var verkligen trevligt. Jag älskar att bara vara. Tror jag saknat att hänga ute bland folk. När jag tänker efter var det verkligen länge sedan jag var ute. Då jag inte tycker om att planera att ”på lördag, då händer det!”, utan kan gå ut när som helst om det känns bra eller roligt blir det mindre och mindre när man känner att alternativet är bättre, enklare, mysigare. Och mindre när det är kallt och jag trött hela tiden.

Ikväll ska jag i alla fall inte ut. Morgondagen ska användas till att förbereda mat inför nyår. Eller kanske ut en sväng? A-lo spelar i vita på Spyan. Fast så säger man inte längre. Sedan någon gång i våras, då det återfick sitt cool -haha, är det Spy Bar för hela slanten. Eller har det något nytt smeknamn jag totalt missat? Whatever.

NATE & HELENAS ELIN

För en månad sedan fick Helena och Nathan lilla Elin. Och satte givetvis på sig sina Sverige outfits. What else to do?

FIRMAFEST

Var bara tvungen att dela med mig av bilder från vår julfest. Stämningen var på topp.


Det obligatoriska Abbabandet.


Svårt att sitta still.


Finlandsbåt.



Party på dansgolvet.


Det är kul att dansa.

BYE BYE CHRISTMAS

Jaha, så var julen över för den här gången också. Jag hade en extremt lång startsträcka och gottade mig nog mer innan jul än vad jag gjorde åt själva julen. Antiklimax kom när jag kom tillbaka till jobbet igår och slängde den gran jag aldrig orkat släpa hem.

Till saken kan ju höra att jag var sjuk de två dagarna före jul och mådde halvtaskigt under hela julhelgen. Huvudet är fortfarande fullt med snor. När jag gäspar är det som att det t.o.m. vill ut genom ögonen. Och gäspar är något jag helhjärtat ägnat denna morgon åt. Var hemma hos Eckan på middag igår. Gott och trevligt. När jag väl kom hem var Jojo, Martin och Robert hemma hos oss. Meningen var att jag skulle gå och lägga mig, men sällskapet var så trevligt och portvinet så gott att jag höll mig uppe ett tag till. Vi hann med lite Yatzi också.

Ska se smörfilmen The Holiday ikväll. Jojo och Linda var helt betuttade i dess charm. Förr i tiden ville jag antingen kräkas eller gråta tårar av olycka när jag såg på puttenuttiga rosa filmer där allt löste sig bara det fanns kärlek. Nu har jag släppt cynismen och tror på evig kärlek, haha.

Ska bli roligt att träffa Carran också. Det känns som att det var hundra år sedan. Fast det var det ju inte. Då skulle jag vara sjukt gammal och ha gått i pension för länge sedan. Förmodligen skulle jag ha dött också. Om inte av ålderdom, så av svält på grund av att jag inte hade pension nog att köpa mat. Herre gud. Pratade lite om det med Eckan igår (hon är ju bankkvinna)…som det ser ut nu kommer jag få ut max 42% av min lön när jag går i pension. Kul. Jag kommer ju att behöva äta hundmat eller lägga in mig själv på sjukhus på heltid. Kanske skaffa barn som jag sedan gifter bort rikt? Ett annat alternativ är att jag måste börja pensionsspara. Jag brukar ju ha fett mycket pengar över varje månad, så det kommer nog inte bli några problem. Hjälp.

ONSDAG

Sitter kvar på jobbet. Är riktigt trött. Firade att lillasystern fyllde ett igår. Trevligt. Snart är det julledigt. Skönt. Imorgon ska jag äta god skaldjursbuffé. Mums. Och på fredag är det den årliga Firmafesten för alla frilansare. Julbord och sprit. Äsch. Jag måste gå. Kan ju inte ens formulera en mening.

SOVA LÄNGE: SKÖNT MEN INTE ALLTID BRA

Försov mig fett i morse. Sover fortfarande.

Nu måste jag jobba ordentligt innan vi drar på konferens/julfest för att vara tillbaka imorgon eftermiddag. Hjälp.

Kram.

DÖDEN STINKER

Jag är så mörkrädd att det är patetiskt. Speciellt när jag går ner i tvättstugan. Det blir inte bättre av att Sara, alltid när jag har tvättid, drar upp storyn med kvinnan som hittades mördad (styckad eller strypt, jag minns inte) i sin tvättstuga. Igår när jag stod i det alltför varma torkrummet och hängde upp tvätt och svettades för fullt, spelade jag upp några tänkbara scenarios (som alltid slutade med ond bråd död för mig) i huvudet.

Jag var ordentligt skrämd när jag öppnade dörren och klev ut. Jag möttes av en krummande, uppenbart ond, kvinna som stod med ett tillhygge i handen och log kufiskt mot mig. Hörde mig själv skrika till (inte ett skräckfilmsskrik, mer ett gutturalt och plötsligt A, inte alls högt, utan snarare löjligt –måste jobba på det).

Såg genast efter skriket att det var en ung kvinna som stod och skrev upp en tvättid till sig själv. Hon hade tänkt tanken att jag skulle bli rädd och vågade därför inte säga något, utan hade istället bara stått tyst och tänkt hälsa när jag sett henne. Jag skrattade gott åt min egen rädsla när jag kom upp till Sara, Sonja och Vanna som satt och drack glögg. När de skulle gå hade jag dock en tur kvar ner till tvättstugan och hetsade upp mig igen. Blev småirriterad på Manne (i Hudik veckan ut) som försökte lugna mig genom att säga att det inte var speciellt många som blev mördade i tvättstugor, och att folk blev mördade i kök också. Tack för den när man är livrädd och ensam hemma.

Bara några portar bort på Ahlströmergatan upplevde Elin något mycket värre dock. Jag måste lägga ut delar av hennes e-mail:

”... va med om en väldigt jobbig grej igår.
Har haft en väldigt konstig lukt i min lägenhet under två månaders tid och trodde det var en död råtta som fastnat i något rör. Ringde HSB i måndags och de ringde upp mig igår och meddelade att min granne har legat död i två månader.
Alla mina möbler och kläder är nu förstörda och lägenheten ska saneras.”

Stackars, stackars, stackars Elin. Jag skulle dö och inte alls ta det lika sansat som hon:

”Just nu bor jag hemma hos mina föräldrar…men det är okej. Känner inte så mycket för att umgås med folk som läget är nu. Chocken börjar lägga sig, och jag vet ju att det kommer ordna sig...men ändå känns det fruktansvärt obehagligt att åka hem.”

Stackars, stackars Elin.

BYE BYE MESSENGER

Buhu, vi får inte ha Messenger på jobbet längre!

Inte helt oförståeligt, då ett virus skapade panik här i förra veckan. Detta betyder dock att alla ni som brukar skriva små fina meddelanden får hitta nya kreativa sätt att komma i kontakt med mig.

Kram.

HUDIK IGEN

Slog mitt rekord i bowling idag. 122.

Det krävdes dock att jag skulle vara skitdålig i en och en halv timme först. Jag blev lite stressad av att vi i början var typ ensamma bowlare i hallen och att det satt två män och tittade. Att jag hade glasögon på mig, och det då kändes som att banan var superblank och kom så nära, var lite ovanligt också. Jag har dessutom aldrig fattat att man kan urskilja käglorna där framme, utan mer sett dem som ett stort vitt töcken. Nu var det ju mellanrum och allt. Herre gud.

Mådde sen lite dåligt över min kvalitet som människa, när jag insåg att jag högt och tydligt, gång på gång, svurit långa haranger av typen jävla bajshelvetes skit inför en liten förskrämd 8-åring som spelade i banan bredvid. Egentligen tycker jag inte att det är så farligt med svordomar, men det uppfattas ju rent generellt som dåligt. Varför det egentligen? För att det hörde underklassen till? För att det var ett tecken på att man ej är bildad? För att man kommer till helvetet?

Jag trodde faktiskt att man skulle bli straffad av gud om man svor, och gjorde således inte det förrän jag var åtta år gammal. Jag var helt själv på en parkeringsplats och svor lite för mig själv. Kollade mig lite oroligt och skamset om, liksom för att se vad som skulle hända. Inget hände, och sedan dess har jag svurit. T.o.m. ganska mycket vissa perioder.

Det roliga är att det fortfarande finns folk i min omgivning som är chockade över att jag svär. Jesus Maria, som mormor skulle ha sagt.

Hon kommer förresten till Sverige nästa vecka. Det flera år sedan jag träffade henne sist. Mamma säger att hon ser väldigt gammal ut nuförtiden. Det tycker jag hon har gjort hela tiden i och för sig, men det är väl mormödrars uppgift? Det och att baka kakor. Min mormor röker mest och dricker mycket vodka. Och så går hon inte ut utan hatt.

SVENNE-SARA

Jag har blivit en Svenne Banan.

Det är fredag och jag kommer på mig själv att ohämmat bajsa ut klämkäcka och faktiskt riktigt äckliga kommentarer som ”det är klart att det är bra, det är ju fredag!” och ”fredag igen, härligt!”. Det är livet som coorporate, livet min inneboende dekadenta med-ciggen-i-mungipan, rastlösa och alltid-nära-flykt John Wayne-karaktär skyr så mycket, som tagit över.

Hjälp.

Ironiskt nog har jag aldrig trivts så bra med livet som jag gör nu. Jag känner mig tillfreds med mig själv, med mitt jobb, med mina vänner, med min kärlek. Inte så att jag känner att jag inte vill utvecklas, utan snarare så att jag är säker på att jag kommer att göra det. Självkänsla är bra, eller hur? Fast kanske inte när det går över i självgodhet. Farligt nära och svårt att urskilja om man saknar självinsikt. Vilket jag självgott hävdar att jag har, haha.

Nu kom jag in på sidospår, men det jag nog ville ha sagt är att jag inte har så mycket jobbig svart ångest. Det kanske verkar konstigt, men det är nästan så att jag saknar den. Eller i varje fall undrar vart den tagit vägen. Fast nej, jag ska vara förnuftig. Jag ska skita i den. Faktiskt nte ens vara negativ och säga att nu när det snart är jul kommer den säkert tillbaka.

Jag tänker inte heller ta på mig världens alla sorger, inte deprimeras av Weltschmertz. Jag ska vara care free och leva i nuet.

Bra va?

CHOKLADPRALINER OCH ALKOHOL

Julklapparna har börjat komma till jobbet nu. Får se vilka som vinner pris för bästa klapp i år.

Asken med sötsliskiga praliner som kom idag kommer inte att vinna. Jag har dock redan ätit upp nästan alla. Det är fel på mig.

Har hela dagen levererat mot en del plötsliga deadlines och behövt formulera klatchiga e-mail. Nu är jag helt utmattad, men ändå uppe i varv. Det känns som att jag kommer få en massa mer gjort medan jag är uppe i denna effektivitets-high. Eller börjar luften gå ur mig?

Fieldworks julbira började för en kvart sedan. Jag går nog dit om en timme. Sonja och Manne ska med också. Det ska bli så roligt att träffa alla. Och underbart med lite öl. Det var ju flera timmar sedan sist. Herre gud. Denna vecka är det alkisvarning på mig. Det är ok på sommaren, men nu är det mörkaste höst. Kan man skylla på att det är jul snart, eller?

Var en sväng på Tranan igår och träffade en kompis till Manne -Herman och lite vänner till honom. T.ex. en kille som kallar sig för Skräpclownen på en blogg och som av Herman ansågs vara nästa Charles Bukowski. Måste läsa det han skrivit. Jag älskar Charles Bukowski.

Träffade också en stackars tjej som efter lite intimt umgänge och några dejter ansåg sig vara tillsammans med Manne. Utan att han visste om det. När de inte hörts av på ett antal veckor ringde hon och gjorde slut. Till saken hör att hon bodde uppe i Sundsvall då också. Jag tyckte synd om henne. Där satt vi och var så uppenbart kära och så skulle hon försöka verka oberörd och charmig. Det resulterade i att hon pratade extra snabbt och sa konstiga saker. Poor babe. Fast hade hon varit snygg hade jag kanske blivit lite svartsjuk istället.

MIKAEL

Vilken underbar helg det varit!

Vi har fixat och fixat och fixat i Mannes lägenhet. Som nu ska vara min också. Först för en månad, men vi har pratat om att förlänga vårt samboliv. Dels för att vi trivs så bra ihop, men också för att det är så otroligt fint i lägenheten nu. Svårt att inte förundras över skillnaden. Ms skrivbord har flyttats ut ur arbetsrummet för att ge plats åt en säng, vilket betyder att vi har ett sovrum. Helt otroligt.

Vardagsrummet känns också hur bra som helst med lite nya möbler. En del har vi köpt nytt, en del har vi fått, allt passar dock underbart bra ihop. För mig, som levt i sunklägenheter där man knappt vill bo, än mindre bjuda hem någon (men nu ser jag fram emot att ni kommer på glöggmys, middag, whatever), känns detta fantastiskt.

Det enda som eventuellt har grumlat lyckan denna helg har varit Mikael. Eller med ett annat namn; Hurtsen från Helvetet. Både M och jag har tagit oss an den, men den vägrar att ge upp. Först försökte den knäcka vårt förhållande (i och med att jag knäckte en bräda bara några minuter in i arbetet), sedan försökte den förstöra Ms självförtroende genom en lång serie av händelser som ledde till att den försökte ta livet av mig. Jag satte en kniv rätt i fingerblomman på höger pekfinger. Känns som det kan vara ett sår som tar för evigt att läka. Djupt och eländigt.

Nu ligger hurtshelvetet under skrivbordet. M ska ta tag i det under dagen. Jag önskar honom all lycka och hoppas han är försiktig.

VÄRLDENS SEGASTE DAG

När man ser fram emot något väldigt mycket går tiden ofta väldigt långsamt. En helg med julpyssel och glögg fått mig att bli alldeles pirrig av lycka. Och klockan har bara gått långsammare och långsammare. Inte för att jag inte har haft att göra, men det har inte varit så mycket att jag inte har kunnat drömma mig bort och längta. Dessutom ska jag få en överraskningsrätt till middag av M idag.

Tänkte försöka åka en sväng till Panduro och köpa lite att julpyssla med. Ska även ut till Stuvsta och hämta en bil. Och så måste jag gå förbi Systemet. Undrar om jag hinner?