MIKAEL

Vilken underbar helg det varit!

Vi har fixat och fixat och fixat i Mannes lägenhet. Som nu ska vara min också. Först för en månad, men vi har pratat om att förlänga vårt samboliv. Dels för att vi trivs så bra ihop, men också för att det är så otroligt fint i lägenheten nu. Svårt att inte förundras över skillnaden. Ms skrivbord har flyttats ut ur arbetsrummet för att ge plats åt en säng, vilket betyder att vi har ett sovrum. Helt otroligt.

Vardagsrummet känns också hur bra som helst med lite nya möbler. En del har vi köpt nytt, en del har vi fått, allt passar dock underbart bra ihop. För mig, som levt i sunklägenheter där man knappt vill bo, än mindre bjuda hem någon (men nu ser jag fram emot att ni kommer på glöggmys, middag, whatever), känns detta fantastiskt.

Det enda som eventuellt har grumlat lyckan denna helg har varit Mikael. Eller med ett annat namn; Hurtsen från Helvetet. Både M och jag har tagit oss an den, men den vägrar att ge upp. Först försökte den knäcka vårt förhållande (i och med att jag knäckte en bräda bara några minuter in i arbetet), sedan försökte den förstöra Ms självförtroende genom en lång serie av händelser som ledde till att den försökte ta livet av mig. Jag satte en kniv rätt i fingerblomman på höger pekfinger. Känns som det kan vara ett sår som tar för evigt att läka. Djupt och eländigt.

Nu ligger hurtshelvetet under skrivbordet. M ska ta tag i det under dagen. Jag önskar honom all lycka och hoppas han är försiktig.