Nu har jag varit sjuk på riktigt i ett par dagar. Med det menar jag att jag varit hemma från jobbet, inte gått hemifrån på flera dygn samt hunnit bli uttråkad. Inte helt hundraprocentigt kry, men det känns bra att vara på jobbet igen. Även fast det inte känns som att jag gjort speciellt mycket idag har jag ändå suttit upptagen hela dagen. Förutom när vi satt och fikade ett tag i de nya sofforna och firade en kollegas f-dag. Det är helt otroligt, men mattan är ganska vit fortfarande. Det är som att den äter smutsen. Det och att ingen vågar gå på den med skor.
Kolla förresten gärna in Krissy och Gregers Svenssons familjeblogg. Länken finns till höger.
Carolines Jonas skulle ha trettioårskalas hemma hos henne i lördags (de flyttar ihop väldigt snart i ny lägenhet, grattis!), men då åkte stackars CarranBarran på kräksjukan. Festen är flyttad till nu på lördag istället. Ser fram emot det. Har varit lite svältfödd på social kontakt de senaste dagarna, hahaha. På fredag har vi pizza och dryck här på jobbet. Bara tjejerna. Kul.
tisdag, februari 27, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Då är vi två som är socialt ostimulerade, ta inte illa upp Jonas:) Men my God va tråkigt det är att ha legat hemma en hel helg!Att klättra på väggarna blev nästan sant, va dock för svag för att komma ur soffan, men ändå. För att spä på min ångest kollade jag på Al Gores miljöfilm (plus 10 andra filmer av blandad kvalité - Babel borde vunnit före The Departed!)). Så nu vill man aldrig skaffa barn till denna snart obefintliga planet...
På lördag botar vi ångesten med, som vanligt på Slipgatan - rödtjutschock! Och firar gubben! Jag som har en ny klänning och allt... Ok, back 2 work. Puss Sarisen
Rödtjutschock botar mycket. Nykterheten allra mest.
kramkram.
Ingen hojdare att vara sjuk, det later som om du ar lite sma kraslig titt som tatt.
Jag var inne pa Krissy och Gregers blog och sen kom jag vidare till andra NP bloggar...lite kul att lasa och se bilder.
Man kan väl inte säga att jag är bäst på att ta hand om mig heller. Kosten har inte förändrats nämnvärt sedan tiden i Chicago, haha. Kanske lite mindre spenatdipp. Och fler lyxiga hemlagade middagar nu när jag är tillsammans med Manne. Och faktiskt mer alkhol. Och min älskade cykel, som tog mig överallt, skulle jag (även om den inte blivit snodd i din ägo, hahaha)inte haft speciellt mycket användning för här. Två minuter till jobbet tar det. Den enda motionen jag får. Herre gud. Hoppas på att jag ska känna mig mindre dekadent och mer inriktad på ett hälsosamt liv när solen börjar visa sig.
Skicka en kommentar