ÅNGESTVARNING

Pust och stön.

Har haft lite lagom mycket att göra idag och har känt att jag har haft läget under kontroll. Funderade t.o.m. på att gå hem i tid. Kanske träna. Tji fick jag. Halv sex landade en hel drös av uppgifter på mitt bord.

Det är inte så att jag tänker jobba sjukt sent idag. Nej, jag tänker faktiskt dra ganska snart (och klockan är inte ens sju!), men det är ångesten över att veta att jag kommer ha det stressigt under resten av veckan som stör mig. Att jag liksom aldrig verkar komma ikapp.

Blä. Det är nu man andas djupt och rätt, gör yogaövningar och sätter allt i sitt rätta perspektiv, eller hur? Visst är det inte värt att stressa upp sig över jobb? Jag önskar att jag hade det lättare att bara strunta i det. Har faktiskt blivit bättre på att säga nej, men perfektionist-Sara med de höga kraven på sig själv (och andra också för den delen) bor fortfarande kvar i mig.