"Ska du gå upp nu?" Mannes pigga röst i andra änden av telefonen. Mitt sömndruckna "Vad är klockan?" svarades med att hon var halv åtta och han på väg ut till sina föräldrar för att hämta hundarna.
När vi lagt på undrade jag varför jag inte hört klockan ringa. Kisade på displayen på telefonen som visade 05:31. Hur var det möjligt? Litade på M, men kunde ändå inte få ekvationen att gå ihop. Tänkte att jag måste ha ställt om klockan i någon slags förvirring. Ringde fröken Ur (en gammal god vän) för att få klara besked. Astrid Lindgren-rösten sa kallt, utan att tveka, att klockan var halv sex.
Ringde genast upp M som förekom mig genom att be tusen gånger om ursäkt och förklarade att han tänkt fel...klockan han använde var inte omställd till vintertid och i sin trötthet blev det en timme fel åt fel håll. AAAAAh. Det här var början till en fantastisk morgon. Att få krypa ner djupare under det varma täcket med nybytta lakan och gosa in mig med vetskapen att jag skulle få sova två timmar till var helt u n d e r b a r t.
Blev väckt av telefonen en gång till. Nu var klockan tjugo över sju och M skulle snart vara på Karlbergs station. Kunde han komma förbi? Jag gjorde mig i ordning fort och slarvigt för att nästan vara helt klar när han ringde och stod utanför i duggregnet med två glada (och hoppande) pudlar. Vi promenerade hem till honom och drack lite kaffe innan det var dags att gå till jobbet.
Morgonen började med andra ord bra. Hoppas dagen fortsätter i samma anda. Kommer inte behöva åka hem till varken pappa eller mamma ikväll heller. Klarade av båda två i en smäll igår. Mamma fyllde år och jag hade dubbelbokat mig själv genom att säga till pappa att jag skulle hem till honom och äta. Var lite stressad ett tag på eftermiddagen, men det löste sig alldeles utmärkt. Min lilla syster Dina är världens sötaste by the way. Snart ett år gammal. Får börja umgås med henne lite mer.
Kram.
tisdag, november 14, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar