TILLBAKA FRÅN SEMESTERN

Hej ni alla vackra människor,

Och alla ni andra. Sitter på jobbet igen efter en fantastisk semester. Det har varit helt underbart att vara ledig. Samtidigt känns det ganska (men inte mer än ganska) bra att vara tillbaka på jobbet och få använda hjärnan igen. Trots att jag bara var ledig i två och en halv vecka känns det lite som att jag är tillbaka från ett långt sommarlov. Det var först igår (har jobbat sedan i tisdags) som jag kände att jag kunde arbeta mig nedåt på min "att-göra"-lista. Jag var iofs sjukt effektiv igår.

Idag var jag här tidigt också. Eller nja, tidigt och tidigt, men jag var här c:a fem minuter efter den officiella starttiden 08:30. Det är en bedrift när det gäller mig. Jag ska börja komma hit halv nio varje dag. Man startar dagen på ett helt annat sätt då. Med stolthetskänslor istället för "jag- är-en-slacker"-känslan.

Det enda jobbiga är att jag har sådana problem att stiga upp på morgnarna. Det spelar liksom ingen roll hur tidigt jag går och lägger mig. Jag är som ett drogat kolli varje morgon ändå. Snoozar och snoozar och snoozar till klockan är alldeles för mycket. Everyday same story. Fast inte på måndag. Och inte under resten av mitt liv. Hjääääälp! Måste byta samtalsämne. Får ångest.

Jahajaja. Semestern. Den var som sagt jättehärlig. Jag hängde lite ute på Kvarnudden hos Ems och Theo. Läste en massa böcker, spelade spel och åt god mat. Förutom när vi åt blodpudding. Sorry, men jag tycker verkligen att det är äckligt. Ni vet att jag äter typ allt (ja, minus det jag är allergisk mot då...) och att det ska till mycket för att jag ska tycka illa om något. Iom att Emsers pappa var där (och dessutom hade bjudit på hummer dagen innan) kände jag att det inte var läge att klaga högljutt. Tyst och metodiskt tuggade jag istället i mig den relativt tjocka (ogenomstekta) blodklumpen. Med mycket lingosylt förstås.

Annars var jag en hel del inne i stan också. Hängde på Melkan, mitt nya hak nu när jag börjat hänga med kidsen. Mellqvists heter det för alla er som inte naturligt hänger vid S:t Eriksplan (typ ni som bor i Indianapolis eller Bangladore). Det är ett litet hål i väggen på Rörstrandsgatan med gott kaffe och snälla människor.

Många av mina relativt nyfunna vänner hänger där titt som tätt. Lustigt att det är så nära mina älsklingar nere i Atlasområdet (som också ligger vid S:t Eriksplan för er som är lite off). Två skilda världar så nära varandra. Och hela tiden har de existerat parallellt. Woooo, dude, coool.

Nu ska jag äta lunch och köpa vin som vi ska ha med oss till Älgö i helgen.

Puss!