MARMELAD

Igår när jag kom hem var jag i mentalt upplösningstillstånd. Det kändes som att inget gick min väg. Jobbigt och tungt.

Efter fem minuter med M kände jag mig mycket bättre. Hur underbart är det inte att ha världens snyggaste humörlyftare hemma? Stod med i köket och drack vin och rörde lite i grytorna när han lagade supergod risotto (hur lyxigt som helst med tigerräkor, blåmusslor, välsmakande limeblad…blev även lunchlåda idag, mums!). När kvällen var slut mådde jag riktigt bra.

Annars då? Gjorde min första egna marmelad i helgen. Apelsin, grapefrukt, ingefära. Och så hade jag i lite limeskal också. Jag finstrimlade skalen ordentligt, sedan hackade jag dem. Det ser jättefint ut och smakar gott, men konsistensen är inte vidare marmeladig. I receptet stod det ingenting om att man skulle ha gelatinblad i, vilket jag hade ändå. Kanske ska jag ta i lite mer nästa gång för att göra den lite fastare? I vilket fall som helst så känns det oerhört lyxigt att äta sin egen marmis.

Mitt intresse för matlagning har verkligen fått en revival nu när det finns ett kök att laga maten i. Att jag har en sambo som är utrustad med världens bästa smaklökar (d.v.s. att de överrensstämmer med mina) och som brinner för att få till rätt stekyta på köttet, rätt konsistens på risotton, rätt konsistens på såsen o.s.v., underlättar självklart också. I love it.

Imorgon ska jag träffa lite Chicagofolk. Kattis, om du läser det här; har du fått mitt mail? Skickat till din hotmail? I vilket fall som helst träffas vi kl. 19 vid St. Eriksplan för att gå till något ställe i närheten.